Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer...

Uppdaterad: apr 16

"I det segel, den kompass. Som tar dig bort och ut. Men solen går nog upp imorrn igen. Dom frågorna som blinkar tar vi sen. Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer. "

Just idag blev inte som jag hade hoppats. Idag skulle jag mönstrat på för ett nytt äventyr till sjöss. Hade sett framemot ett nytt kontrakt, nya möten och nya platser. Men så blir det inte nu, kanske aldrig mer. Det är något alldeles speciellt att starta ett nytt kontrakt. Man är nervös, pirrig och förväntansfull. Vem ska man få dela cabin med? Kommer man att trivas i teamet? Är det några man känner ombord? Och vilka fantastiska minnen kommer man att skapa denna gång?

"I varje skepp i varje namn, imorgons milda famn. Alla skissers framtidsrus som bär dig här och nu"

Minns mitt första kontrakt. Jag skulle flyga till Bergen. Hade ingen aning om någonting. Alltså jag visste ingenting om hur saker fungerar ombord. Gissa om jag var nervös deluxe? Jag gjorde så mycket knäppa grejer och så mycket fel. En gång låtsade jag vara gäst när en gäst i omklädningsrummet undrade vem jag var. Detta var under en SPA night. Ett särskilt event för en liten grupp gäster. Jag hade blivit tillsagd att vara gäst på detta event för att lära mig hur det skulle gå till och uppleva hur det kändes så jag var omklädd i vit morgonrock som resten av gästerna. Så när en av gästerna nyfiket frågade mig

- Who are you travelling with?

Då visste jag inte hur hårt jag skulle gå in i rollen som gäst och plötsligt hörde jag mig själv säga att jag reste med vänner...Resten är en historia för sig.



En egen liten värld

Att vara ombord är som att vara i en egen sluten liten perfekt värld. Man träffar nästan samma människor varje dag och är i samma miljö hela tiden så länge man är ombord. Man har sina rutiner. Gå upp samma tid varje dag, äta frukost, jobba, lunch...so on. Det kan låta som att man har väldigt liten frihet, att man är på militärcamp. Men det finns nog ingen friare känsla än att på sin rast gå upp på däck, sätta sig i en stol, titta ut över havet och känna vinden i ansiktet, titta ut över vågorna och bara fascineras av allt man ser och bara känna att shit, detta är mitt liv. Jag älskar det, detta är vad jag vill göra!


Ombord gör man sitt jobb. Man har inte så mycket tid över till att reflektera över vad som egentligen händer i världen på land. De dagar och stunder man inte jobbar är man busy med att njuta och utforska och ha kul! Alla måste inte gilla varandra men vi är så många ombord med så många olika nationaliteter och bakgrund. Och alla måste kunna arbeta tillsammans. Och på något sätt fungerar det ju. Du kanske får en vän eller blir kär, i någon du på land aldrig skulle haft en tanke på. Visst sen får man ju något som kallas "shipgoogles" efter några månader men det är en annan historia.


Men jag kan ärligt säga att jag i slutet av mina kontrakt inte har längtat hem. Jag har varit trött men inte velat att det verkligen ska ta slut. Det är svårt att veta att vissa av dessa människor jag mött kommer jag kanske aldrig mer att få se! Och när man varit hemma i 2 veckor träffat familj och vänner och vilat lite då längtar i alla fall jag efter att stå på däck 9 med vinden i mitt ansikte och blicken långt bort i horisonten.


Jag hoppas det inte är all over.



0 visningar
This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now